Le lyx

Den här lyxen är min bästa lyx; att varje morgon komma på att man kan göra något som man gillar och gillar man att sova till 14 så är det ok för man har ändå så inget annat som man måste göra, men ändå massor som man vill göra och vet att man kommer hinna med i vilket fall som helst.


Istället för att sova tog vi igår tåget ut till Mitaka, en liten Sundbybergliknande förort som verkar vara bas för Tokyos tennisspelande ungdom och som även är Ghibli-muséets hemvist. Helt fantastiskt museum med mycket interaktiva delar och eftersom jag har bästa barndomsminnena från Teknikens Hus i Luleå är det här precis i min smak. Supergrymma enkla konstruktioner som förklarar tekniken bakom animation/film och fantastiska tittlådor med lager av animationsceller med mellanrum som gav sjuka effekter. Mycket Totoro också, det är det viktigaste. Dessutom hade Aardman (Wallace and Gromit) en gästutställning där de visade en massa saker från "The Wererabbit" och tidigare produktioner, hemskt roligt att se. I inträdet ingick också en kortfilmsvisning av en kortfilm som Miyazaki eller hans son gjort men som jag tyvärr aldrig förstod vad den hette (ska dock ta reda på det) [Uppdatering: filmen hette "Hoshi o katta hi", regisserad av Ai Kagawa. Tack Thomas/Hyoushi!]. En väldigt smart, vacker, skapelseberättelseintressant och melankolisk film var det i varje fall, som alltid.



Totoro och jag utanför muséet.



Jag kanske börjar verka lite väl besatt vid offentliga toaletter, men kolla in funktionerna.



På vägen till muséet hittade vi en karp-familj som Thomas fotade när de orsakade fint mönster i vattnet.



Stora djurdagen fortsatte med att en liten grön larv intog hans sko.

När Toru (Quarta 330) slutade jobba för dagen, i en syntaffär som formligen svämmade över med gamla analogsyntar, mötte vi upp med honom och hans flickvän Coova för att äta middag/dricka öl ihop. Hemskt skönt att veta vad man äter och vara säker på att inte av misstag beställa in kött, dessutom var sällskapet underbart och överöste oss med roliga diskussioner och presenter. Nu kommer jag att låta som en kulturkvinna som gillar Gambia och exotiska trummor men jag upskattar japanska restauranger då man sitter i små rum och ringer på en klocka när man vill att någon servitör ska komma och jag tycker det är sjukt mysigt med de nedsjunkna borden och att man får låsa in sina skor i små fack med tränycklar. Naturligtvis var jag tvungen att råka agera dum västerlänning då jag barfota letade efter en toalett och en servitör fick jaga ifatt mig med ett par lånetofflor i högsta hugg, men det var också kvällens enda glädjebägaresmolk bortsett från minikackerlackan som kravlade runt i sängen när vi kom hem.

Odaiba

Odaiba är ursprungligen en konstgjord ö som japanerna byggde för att försvara sig mot jänkarna. Sen allierade de sig med dem istället så de fick egentligen aldrig användning för den men det gör inget för den är fantastiskt vacker och fylld med underhållning. Vi tog en båt dit idag för det var strålande solsken och för första gången under vår än så länge ganska korta resa såg vi himlen bakom allt dis. Och eftersom framstegs- och innovationsmuséet som vi tänkt besöka visade sig vara stängt kommer vi ha anledning att åka tillbaka vilket känns mycket bra med tanke på alla grymma vyer man passerar på vägen dit. Naturvyer är ofta tyvärr bättre i teorin än i praktiken, men stadsvyer i mitt hjärta!






Den futuristiska direktbåten till Odaiba, en båttyp som vi inte åkte med men gärna ser fler av i Stockholms vattendrag.



Vi åkte i sakta mak med tanter med paraply istället.



Rainbow bridge, på natten är den upplyst för att man ska kunna se "it's attractive silhouette".


På Odaiba finns ett köpcentrum som ser ut som Venedig, med ljussättning som skapar gryning och skymning. Det bästa är att det ändå är kombinerat med bildskärmar med galenjapanska reklamfilmer med plastdockor i huvudrollerna.


På Toyota Showroom får man bara ha med hundar om man har dem i en stängd portfölj.


Tillbaka på fastlandet igen hittade vi en stackars kloakman som blivit fast i rännstenen. Notera det panikslagna ansiktsuttrycket.


Och kanske ännu sjukare allihopa -Tigermaskenboxen! Tyvärr har nog dubbningarna gått förlorade och den var sjukt dyr, men vetskapen om dess existens räcker och blir över!


Thomas har hittat sitt favvosnack. Freudianskt?

Dag tre i bilder

Ja, det syns vem som är den glupske.


Stilig mobil créperia. Japansk minivan modifierad till att se ut som folkabuss.


Utsökt bra idé. Inkludera en liten nötburk ovanpå ölburken.


Det stora fina templet i Asakusa är upplyst en bit in på kvällen, men släcks ner över natten. Lyckades fånga en bild mitt i nedsläckningen, när bara några av lamporna var tända.


Haha bajs! Det hade varit långsökt om det inte vore för klutten i logon.
Till höger en dietist från Ängelholm.

Shibuya

Naturligtvis kunde vi inte behärska oss nog för att låta bli ytterligare UFO Catcher igår kväll, så bilderna på det kommer tidigare än jag först trodde. Vi vann inget mer igår och idag har jag kommit på att nästan alla saker man kan vinna är fula, så det har varit lugnt på den fronten. Men imorgon ska vi träffa Aonami igen så då smäller det.


Thomas från vårt fönster innan vi gick till arkaden.


Här försöker han vinna den minst fula vinsten men misslyckas (jag hade nog inte heller lyckats).

Thomas hade sin första Apple Store-spelning idag, i Shibuya som är enormt och myllrigt. Butiken var dock kliniskt clean, den vitaste jag sett, och bilden skulle lika gärna kunna vara tagen i en otapetserad fängelsecell med en väldigt trevlig fängelsevakt som tillåter mycket förströelse.


Thomas försöker få igång sina kärvande maskiner.


Publiken, de såg nöjdare ut när spelningen kommit igång.

Efter spelningen gick vi till Shibuya FM för att spela in radioprogram.


På vägen dit såg jag fina män i en rulltrappa.


Satoko och Thomas i Shibuya FM's studio. Där fanns även en Mumintrollet-almanacka.

Efter att ha ätit crepes med glass och jordgubbar resp. ost och ägg, och spelat Bishi Bashi och Time Crisis 4 åkte vi tunnelbana hem. Det var helt ok, men inte lika askul som det här.


Askul!

Gårdagen

Första dagen av tredje besöket i Japan kändes en smula antiklimaktisk. Jag hade hoppats lite på att allt skulle kännas lika overkligt och spännande som första gången man besökte landet, då t o m buskarna utanför tåget från flygplatsen var fascinerande.
Men massor av andra obestämda men trevliga känslor håller sig kvar, och gör sig påminda om och om igen via saker och folk, som damen på flygplatsen vars jobb verkade vara att visa hur man hittade och använde rulltrappan bredvid henne. Hyrmobilen som i nollställt grundutförande kommer med 3D-animationer där Ulala (från dansspelet Space Channel 5) visar upp olika moves. Tuffa killen på tunnelbanan med texten "CHIP CHIP MotherFucker" på kepsen.
Det verkar gå att lita på att Japan alltid är något alldeles extra.

Kvalm, och foton

Har för tillfället internetanslutning, så passar på att slänga upp lite fotografier. Ska knåpa ihop ett mer matigt inlägg senare när kvalmigheten och huvudvärken motats med Pocari Sweat och sömn.




Mellanlandning på Charles de Gaulle. Av alla flygplatser jag varit på så är den nog den roligaste. Man ser nästan fram emot att få traska genom korridorerna mellan anknytande gates.



Milt sagt besynnerlig frukost på Paris-Tokyo-sträckan. Efter ett antal timmars fruktlösa försök till sömn så presenterades vi en måltid beståendes av saffransris med squash och äggplanta, och ketchup till det.



Framme! Maria undersöker tunnelbanenätet. Råkade köpa tunnelbanekortet för 5000¥ (~300:-) bara för att det hade finaste motivet (en massa olika tåg).



Maria och, av ren slump, en massa drycker.

Inari och porlande toaletter

Japan, eller Nippon, betyder det fuktiga, välsmakande och väluppfostrade landet och lever verkligen upp till sitt namn. Idag åt vi inari till både lunch och middag för sammanlagt 50 kronor så ryktena om det dyra Japan är dessutom klart överdrivna. Pengarna bränner vi på UFO Catcher istället (ett sånt där gripklospel som man ska försöka fånga saker i, bilder kommer på det senare). Thomas lyckades kloa till oss två Famicom-väckarklockor och till veckan ska vi konsultera den självutnämnde UFO Catcher-mästaren Aonami för ytterligare tips, som Karate Kid nästan. Vi såg en äldre herre som var helt mästerlig på konsten, han hade en jättepåse med sig som han fyllde med vinster.

När jag gick på Stockholms Universitet blev jag en gång intervjuad av några japanska forskare som intresserade sig för välfärdsstaten Sverige. Jag önskar verkligen att svenskarna kunde göra detsamma, för här vet de hur man ska bete sig i det offentliga rummet. Bevisen är tillhandahållandet av offentliga toaletter och att folk lämnar mobiltelefoner och väskor öppna på borden när de gå ska beställa mat. Och jag kommer lätt att bli bestulen first thing imorgon för att jag just skrev det där, men vad gör väl det när jag har återfått hoppet om mänskligheten idag. På en offentlig toalett som jag besökte fanns det till och med en högtalare som det strömmade porl ur. Det finns två teorier till porlet, Thomas tror att det är för att det inte ska bli genant med det egna porlet, jag antog att det var för att man skulle bli kissnödig snabbt. Kanske är man redan kissnödig om man går på en offenlig toalett så förmoligen är Thomas teori den sanna. När man var klar slutade högtalaren porla och toaletten spolade automatiskt. Det bräcker till och med Australiens talande offentliga toaletter.
Man kan inte annat än älska det.

Adventure!

Och äventyret är ett faktum!