Let's underground!

Fredagkvällen bestod av packning inför vår första långa färd inom Japan. Det finns som synes en anledning till att de små oönskade husdjuren med många ben och hårt skal trivs i rummet. När vi kom tillbaka till Tokyo igår hade Satoshi som sköter hostelet dammsugit därinne.


Vi åkte till Fukuoka i arla lördagsmorgonstund (5 på morgonen) och fick bevista två fina japantåg på en resa. När tågen stannar spelas Imse Vimse Spindel ur en högtalare på perrongen, det här är det så kallade anktåget.
Det är över 100 mil mellan Tokyo och Fukuoka som ligger på en sydligare ö, så man passerar Yokohama, Kobe och Hiroshima på vägen. Det kändes väldigt surrealistiskt på nåt märkligt sätt, att de städerna ens existerar mer än i böcker och tidningar. Vi passerade jättevackra landskap, gröna lummiga berg och fina små samhällen med risfält bakom vart och vartannat hus; bra start på helgen.


Väl framme möttes vi av Tsuji Techno Crew med en domderande men sympatisk Yusuke (USK) i spetsen och tillsammans ägnade vi dagen åt ännu en Apple Store-spelning samt att irra Fukuoka runt och leta adaptrar till Thomas kvällsgig.


På kvällen innan klubben hade det bokats bord för typ 20 personer på en traditionell japansk restaurang, tydligen vida berömd för sin tofu. Längst fram till vänster på bilden är USK och längst bak till höger är vår sovplatsägarinna. Hally i mössa längst till höger.


Tofugrejen hade restaurangen i varje fall sannerligen tagit fasta på och serverade enbart och uteslutande tofu i en 10-rätters middag, mjukvarianten okryddad dessutom.Tofu i geleartat vatten från heta källor, tofu omvandlad till pudding med några ärtor i, tofusoppa, tofu på pinne och efterrätten tofu med red berries var bara några av rätterna som serverades. Jag kommer inte kunna äta tofu igen på många många år, det kändes som att vara mätt på vatten i olika tjocklek och jag tror inte jag använde mina hörntänder på hela middagen. Tuggmotstånd = 0.