Let's lave!

Vi hade några lugna dagar i Tokyo efter Fukuokaspelningen, så lugna att vi plötsligt kom på att vi förväntades vara i Osaka dagen därpå för Thomas sista Apple Store-spelning. Vi blev mötta på tågstationen av Chicaco = Electra Doll som har gjort en grym cover på Pop'n'Music-låten Angel (Den finns på Electra Doll Compilation). Därifrån tog vi den nyproducerade 70-talsgröna tunnelbanan med träpaneler till hotellet vi skulle bo på. Det låg väldigt lägligt till, mitt i ett bra shoppingdistrikt där Thomas köpte en miljon t-shirts och där jag till och med hittade American Apparel framåt kvällskvisten. Vi hittade även:

Ett spel där man ska hacka fisk snabbt...


...och en barnhållare på en offentlig toalett.

Första dagen i Osaka var Apple Store-spelningen det enda inbokade så efteråt gick alla ut och åt. Som vanligt på inhemsk restaurang och som vanligt blev det mest tofu för mig och Thomas men vi åt godis och kollade på South Park på hotellrummet efteråt så det påverkade i varje fall inte vistelsen negativt. Både i lägenheten vi bodde i i Fukuoka och i hotellrummet i Osaka var hela toaletten och duschen formgjutna i någon gulaktig plast. Det ser väldigt roligt ut och är väldigt lågt till tak.

Så här lågt till tak är det.

Nästa dag kom USK, Toru (=Quarta 330), Aonami och en del andra inför spelningen på kvällen.

Chicaco till vänster, USK till höger, de andra två var typ klubbarrangörer kanske.


Toru/Quarta330.

Klubben var sjukt varm och höll på hur länge som helst så vi flydde en stund och promenerade runt i Osaka på natten. Gillar verkligen att gå runt på natten när luften ändå känns varm när man andas.

Thomas hittade en Transformers-lastbil mitt i transformationen.

I gryningen när klubben stängde tog vi en taxi till tågstationen för att åka tillbaka till Tokyo igen. Det var till och med bättre än nattpromenaden, att halvslumrande se hela Osaka passera förbi i ljusrosa soluppgångsskimmer och veta att man snart kommer få somna på tåget och sova i nästan 3 timmar för att sedan kunna sova hela dagen innan Tokyospelningen. Bästa upplevelsen sedan Kobe.


Igår var vi på Sea Life Park i Tokyo och såg fiskar och pingviner. Ingen resa är komplett utan lite djurliv, och eftersom Tokyos djurliv är undermåligt kompenserade vi för det genom djurparksbesök.

Gigantiska tonfiskar i ett jätteakvarium.




Man kunde leka med pingvinerna, de följde handrörelser man gjorde och var jättenyfikna och älskvärda. Lätt på topp 10 i djurlistan.

Kobe

Trots att vi hade gått upp fem på morgonen för att hinna med tåget till Fukuoka så var resan dit en fröjd. Oförklarligt generöst med utrymme mellan stolarna, ypperligt landskap snabbrullandes förbi utanför tågfönstret och stolar som kunde lutas tillbaka så mycket att utrymmet mellan dom förklarades.

Efter ett innerligt jagande fram och tillbaka i Fukuoka tillsammans med Tsuji Techno Crew/24Tek efter strömadaptrar till min utrustning, och en middag Maria träffande sammanfattade, kom vi fram till Super Space Line Zone 1; en liten och trång men fint krustig och oömtålig klubb med gallergolv som lampor lyste upp genom. Jag kände direkt att det skulle bli en fin kväll när öppnings-DJ'n drar igång ett rejält speedcore-set utan krusiduller. Framåt kvällen hade tog en annan DJ ur Tsuji/24Tek över och lyfte det ytterligare med gabber/speedtrance-versioner av vad som kändes som japanska motsvarigheter till 'Bailando' och dylikt; alla sjöng med i de upp-pitchade texterna bakom näsblodsbeaten. Jag önskar bara det fanns möjlighet till att få en bootleg på alla seten.

Min spelning gick riktigt bra också. Har dock inga roliga bilder från den att bjuda på än dock. Maria var en ängel som istället filmade hela kalabaliken.

På hemvägen hade vi ett byte i Kobe som skulle vara i tjugo minuter. Jag tar en kik ut genom fönstret på tågstationen och ser det här:


Sen tittar jag ner och ser det här:


Och sen upp igen, och lite till:


Linbana! Fröjden med JR Rail Pass visar sig. Vi kan välja att skippa åka med tåget vidare till Tokyo och ta ett senare tåg, och stanna ett par timmar i Kobe, utan att det kostar något extra alls (JR Rail Pass låter dig åka med de allra flesta Shinkansen-tåg över hela Japan under en eller två veckor till ett fast pris). Så vi tar och låser in våra grejor och bestämmer oss för att utforska staden, eller i alla fall linbanan. Och det tar inte lång tid innan det visark sig vara en sjukt trevlig idé.





Väl uppe beslutade vi oss för att gå till fots ned för berget. Vi vandrade genom ett himmelskt doftande örtaträdgård innan vi vek av till en mer hardcore rutt, som bland annat tog oss förbi en sjö mellan två berg och områden som signalerade att man skulle se upp för vildsvin möjligtvis. Allt var på tok för fint för att man ens skulle försöka sig på att fotografera något, men vi tog i alla fall en bild på sjön, ett litet vattenfall en bit före det stora rytande och en skylt.







Vi nådde till slut bergets fot och vadstället jag hade sett från tågstationens fönster, och fötterna fick sig ett uppfriskande bad.



Sen åkte vi tillbaka till Tokyo.

Let's underground!

Fredagkvällen bestod av packning inför vår första långa färd inom Japan. Det finns som synes en anledning till att de små oönskade husdjuren med många ben och hårt skal trivs i rummet. När vi kom tillbaka till Tokyo igår hade Satoshi som sköter hostelet dammsugit därinne.


Vi åkte till Fukuoka i arla lördagsmorgonstund (5 på morgonen) och fick bevista två fina japantåg på en resa. När tågen stannar spelas Imse Vimse Spindel ur en högtalare på perrongen, det här är det så kallade anktåget.
Det är över 100 mil mellan Tokyo och Fukuoka som ligger på en sydligare ö, så man passerar Yokohama, Kobe och Hiroshima på vägen. Det kändes väldigt surrealistiskt på nåt märkligt sätt, att de städerna ens existerar mer än i böcker och tidningar. Vi passerade jättevackra landskap, gröna lummiga berg och fina små samhällen med risfält bakom vart och vartannat hus; bra start på helgen.


Väl framme möttes vi av Tsuji Techno Crew med en domderande men sympatisk Yusuke (USK) i spetsen och tillsammans ägnade vi dagen åt ännu en Apple Store-spelning samt att irra Fukuoka runt och leta adaptrar till Thomas kvällsgig.


På kvällen innan klubben hade det bokats bord för typ 20 personer på en traditionell japansk restaurang, tydligen vida berömd för sin tofu. Längst fram till vänster på bilden är USK och längst bak till höger är vår sovplatsägarinna. Hally i mössa längst till höger.


Tofugrejen hade restaurangen i varje fall sannerligen tagit fasta på och serverade enbart och uteslutande tofu i en 10-rätters middag, mjukvarianten okryddad dessutom.Tofu i geleartat vatten från heta källor, tofu omvandlad till pudding med några ärtor i, tofusoppa, tofu på pinne och efterrätten tofu med red berries var bara några av rätterna som serverades. Jag kommer inte kunna äta tofu igen på många många år, det kändes som att vara mätt på vatten i olika tjocklek och jag tror inte jag använde mina hörntänder på hela middagen. Tuggmotstånd = 0.