Kobe
Trots att vi hade gått upp fem på morgonen för att hinna med tåget till Fukuoka så var resan dit en fröjd. Oförklarligt generöst med utrymme mellan stolarna, ypperligt landskap snabbrullandes förbi utanför tågfönstret och stolar som kunde lutas tillbaka så mycket att utrymmet mellan dom förklarades.
Efter ett innerligt jagande fram och tillbaka i Fukuoka tillsammans med Tsuji Techno Crew/24Tek efter strömadaptrar till min utrustning, och en middag Maria träffande sammanfattade, kom vi fram till Super Space Line Zone 1; en liten och trång men fint krustig och oömtålig klubb med gallergolv som lampor lyste upp genom. Jag kände direkt att det skulle bli en fin kväll när öppnings-DJ'n drar igång ett rejält speedcore-set utan krusiduller. Framåt kvällen hade tog en annan DJ ur Tsuji/24Tek över och lyfte det ytterligare med gabber/speedtrance-versioner av vad som kändes som japanska motsvarigheter till 'Bailando' och dylikt; alla sjöng med i de upp-pitchade texterna bakom näsblodsbeaten. Jag önskar bara det fanns möjlighet till att få en bootleg på alla seten.
Min spelning gick riktigt bra också. Har dock inga roliga bilder från den att bjuda på än dock. Maria var en ängel som istället filmade hela kalabaliken.
På hemvägen hade vi ett byte i Kobe som skulle vara i tjugo minuter. Jag tar en kik ut genom fönstret på tågstationen och ser det här:
Sen tittar jag ner och ser det här:
Och sen upp igen, och lite till:
Linbana! Fröjden med JR Rail Pass visar sig. Vi kan välja att skippa åka med tåget vidare till Tokyo och ta ett senare tåg, och stanna ett par timmar i Kobe, utan att det kostar något extra alls (JR Rail Pass låter dig åka med de allra flesta Shinkansen-tåg över hela Japan under en eller två veckor till ett fast pris). Så vi tar och låser in våra grejor och bestämmer oss för att utforska staden, eller i alla fall linbanan. Och det tar inte lång tid innan det visark sig vara en sjukt trevlig idé.
Väl uppe beslutade vi oss för att gå till fots ned för berget. Vi vandrade genom ett himmelskt doftande örtaträdgård innan vi vek av till en mer hardcore rutt, som bland annat tog oss förbi en sjö mellan två berg och områden som signalerade att man skulle se upp för vildsvin möjligtvis. Allt var på tok för fint för att man ens skulle försöka sig på att fotografera något, men vi tog i alla fall en bild på sjön, ett litet vattenfall en bit före det stora rytande och en skylt.
Vi nådde till slut bergets fot och vadstället jag hade sett från tågstationens fönster, och fötterna fick sig ett uppfriskande bad.
Sen åkte vi tillbaka till Tokyo.
Efter ett innerligt jagande fram och tillbaka i Fukuoka tillsammans med Tsuji Techno Crew/24Tek efter strömadaptrar till min utrustning, och en middag Maria träffande sammanfattade, kom vi fram till Super Space Line Zone 1; en liten och trång men fint krustig och oömtålig klubb med gallergolv som lampor lyste upp genom. Jag kände direkt att det skulle bli en fin kväll när öppnings-DJ'n drar igång ett rejält speedcore-set utan krusiduller. Framåt kvällen hade tog en annan DJ ur Tsuji/24Tek över och lyfte det ytterligare med gabber/speedtrance-versioner av vad som kändes som japanska motsvarigheter till 'Bailando' och dylikt; alla sjöng med i de upp-pitchade texterna bakom näsblodsbeaten. Jag önskar bara det fanns möjlighet till att få en bootleg på alla seten.
Min spelning gick riktigt bra också. Har dock inga roliga bilder från den att bjuda på än dock. Maria var en ängel som istället filmade hela kalabaliken.
På hemvägen hade vi ett byte i Kobe som skulle vara i tjugo minuter. Jag tar en kik ut genom fönstret på tågstationen och ser det här:
Sen tittar jag ner och ser det här:
Och sen upp igen, och lite till:
Linbana! Fröjden med JR Rail Pass visar sig. Vi kan välja att skippa åka med tåget vidare till Tokyo och ta ett senare tåg, och stanna ett par timmar i Kobe, utan att det kostar något extra alls (JR Rail Pass låter dig åka med de allra flesta Shinkansen-tåg över hela Japan under en eller två veckor till ett fast pris). Så vi tar och låser in våra grejor och bestämmer oss för att utforska staden, eller i alla fall linbanan. Och det tar inte lång tid innan det visark sig vara en sjukt trevlig idé.
Väl uppe beslutade vi oss för att gå till fots ned för berget. Vi vandrade genom ett himmelskt doftande örtaträdgård innan vi vek av till en mer hardcore rutt, som bland annat tog oss förbi en sjö mellan två berg och områden som signalerade att man skulle se upp för vildsvin möjligtvis. Allt var på tok för fint för att man ens skulle försöka sig på att fotografera något, men vi tog i alla fall en bild på sjön, ett litet vattenfall en bit före det stora rytande och en skylt.
Vi nådde till slut bergets fot och vadstället jag hade sett från tågstationens fönster, och fötterna fick sig ett uppfriskande bad.
Sen åkte vi tillbaka till Tokyo.
posted by Thomas at 08:22
1 Comments:
Goder Afton mitt herrskap... Fröken Kedziora vek sig dubbelt då hon såg varningsskylten på viltsvinet. Hon fnissade hela vägen till stranden o hela vägen tillbaka till biblioteket igen (jaa... hon e fortfarande en utav de få kvarstående snart utdöda personerna som måste gå ner til bibblan för att kolla sin mail) Påminn mig om att jag ska berätta viltsvinshistorien för er när ni kommer hem. En sak till... jag e så jävla glad för er skull, lite avundsjuk... hm, men så jävla glad!! ;) Ses snart! Puss o Slånekramar från bettan
Post a Comment
<< Home